Sjuk eller inte sjuk, det är frågan.

Vi alla vill våra barn väl. Man skulle nog kunna säga att vi inte vill något hellre än att våra barn ska må bra. Samtidigt vill man inte ligga samhället till last, så man ilar inte in till akuten utan man ringer sjukvårdsrådgivningen. Det är inte förrän man moget övervägt ärendet tillsammans med dem som man ilar in till akuten.

Man skulle känna sig mindre dum om inte alla man pratar på akuten sedan himlar med ögonen och kallar en för hönsmamma.

Det var bara det.

Finns det något som är rätt?

Härom dagen var jag på banken och startade upp ett sparkonto åt Felix. Killen på banken frågade om jag ville gå genom mitt pensionssparande/-placeringar nu när jag flyttat mina bankaffärer dit. Jag berättade hur jag har det nu, och han skakade på huvudet. Helt fel tillvägagångssätt enligt honom, men det bästa enligt min bankkontakt i Lund. När jag gick därifrån tänkte jag att det minsann inte finns något rätt, bara en himla massa fel. Och visst gäller det föräldrarollen också?

Hur jag än gör, vilka vägar och metoder jag än väljer, så kommer Felix i framtiden välja att inte uppfostra sina barn så som jag uppfostrat honom. Han kommer ha med sig små eller större störningar i sitt beteende som kommer bero på mig och mina val. Hur jag än gör så kommer folk omkring mig ifrågasätta mina val. Napp eller inte napp, uppmärksamma vid minsta ljud eller inte, hårda regler eller inga regler, hjälpa till hemma eller inte. Oavsett vad så kommer jag aldrig kunna göra rätt i allas ögon.

Min slutsats av detta är att det inte finns något som är rätt. Det finns bara 20000000 olika fel, så det enda man behöver göra är att välja fel som man kan stå för. I mina öron låter det betydligt enklare än att göra rätt.