Sova i egen säng?

Felix sover i sin säng om nätterna. Han somnar vid mitt bröst och sedan lägger jag honom i sängen, ungefär vid 10-tiden på kvällen. Han vaknar ganska ofta vid 3-tiden och vill ha lite att äta då. Om jag lyckas hålla mig vaken så lägger jag honom i hans säng som står precis intill min igen, annars ligger han hos mig. Nätterna han sover genom utan att vilja äta blir fler och fler, men det går lite i vågor.

Jag har valt att göra såhär av flera olika anledningar, den allra största anledningen är för att det passar mig och Felix. Jag vill ha honom nära så att jag inte behöver gå upp om nätterna när han vill ha mat och jag vill att han ska kunna se mig när han vaknar. Jag tror att god sömn bygger på trygghet och att den tryggheten måste man bygga upp. Min plan är att skapa en trygghetszon åt gången. Först var det hos mig som var tryggheten, sedan hans säng. Nästa steg blir att flytta hans säng från min säng och nästa igen blir att flytta hans säng in på hans rum. Jag har inte bråttom, huvudsaken är att han är trygg både när han ska somna och när han vaknar. Jag vet också att han kommer ha mardrömsperioder och andra turbulenta perioder i sitt liv som stör nattsömnen och då vill jag finnas nära, för hans skull. Felix har dessutom varit väldigt tydlig med hur och var han vill sova hittills. Vissa nätter har han varit "klängig" och velat sova nära mig, andra nätter har han inte alls kommit till ro förrän jag lagt honom ensam i sängen. Någon kontinuitet när det gäller sömn räknar jag inte med på länge. God nattsömn är något man bygger upp och skapar med trygghet.

Det är han som styr, men jag försöker hjälpa honom till bra mönster och beteenden.

Sömn- och matpåverkan

I mina ögon så handlar barnuppfostran om påverkan. Jag vill påverka mitt barn så att hans beteenden blir sådana att han kan fungera i samhället, med familjen, i sociala situationer och med sig själv. Han är född med en serie egenskaper som ger honom lätt för vissa saker och svårt för andra saker, sedan är det min uppgift att forma honom. 

Sömn och mat är stora faktorer av detta. Ett litet barn ska själv bestämma rytmen för mat och sömn har jag lärt mig, både genom eget faktasökande och genom BVC. Det har Felix fått göra. Jag räknar varken gånger eller timmar när det gäller amningen. Han är tydlig med när han vill äta och jag ser ingen anledning att sätta mig emot det. Men när jag tänker efter så har jag hjälpt honom att "styra upp" det. Periodvis har han varit väldigt kladdig med amningen. Ett tag när mina bröstvårtor var som sårigast så ville han äta lite och ofta, och när han aldrig hann bli riktigt hungrig så sög han inte tag i bröstet ordentligt utan tog ett par suttar, sedan släppte han och tog ett nytt tag ett par sekunder senare. Det som gjorde mest ont var när han tog tag, och ibland när han släppte bröstet genom att fortsätta suga och bara flytta huvudet bakåt så att bröstet drogs ut. Det var helt enkelt ohållbart att han skulle hålla på så, för min skull. Därför lät jag inte honom äta precis när han signalerade att det var det han ville. Jag bytte blöjan och busade lite med honom på skötbordet, drack ett glas vatten, snackade lite med honom, gick på toa, hämtade en filt och placerade kuddarna rätt i soffan innan jag satte mig ner. Och när jag väl satte mig så hade suget vuxit till hunger, och han åt bättre för varje gång. Ännu bättre var det de gånger han kunde sitta hos mormor eller morfar och leka tills han verkligen var hungrig. Han tänkte liksom inte på hur sugen han var när han inte hade brösten intill sig. 

Härom dagen läste jag en frågespalt där en mamma frågade om hur hon skulle få sitt barn att sluta äta varannan timme på nätterna. Svaret blev att hon skulle försöka glesa ut amningstillfällena för att barnet skulle hinna bli hungrigt mellan amningstillfällena. Med min egen erfarenhet i bakhuvudet så tyckte jag inte att det var något konstigt, men reaktionerna på det antydde att det var barnmisshandel de förespråkade, och i vanlig ordning så möter man sakfrågor med personangrepp. Hur som helst. Jag tycker inte att det är barnmisshandel att hjälpa barn med mat och sömn. Visst ska de själva få hålla rytmen, men de kan få hjälp att få en bra rytm som både de och föräldrarna mår bra av. Det finns ingen anledning att vara en martyr bara för att man är förälder och det är så mycket lättare att vara en bra förälder om man får sova ordentligt. 

Det är inte farligt för ett barn att gråta och vara ledsen, det som möjligtvis är farligt är att inte få gråten bekräftad. Man behöver inte vara så drastisk, att skjuta på amningen behöver inte betyda att barnet måste ligga ensamt och gråta i flera timmar. En kvart varje gång gör mycket på ett par dygn. Att få en bra sömnrutin och bra matvanor är en långvarig process, och någonstans måste man börja. Plötsligt en dag så börjar de på dagis och kan inte få precis det de vill just när de vill ha det, vare sig det gäller mat, sömn eller leksaker. Jag ser det som min uppgift att påverka mitt barn så att han klarar av det när den dagen kommer, och delvis gör jag det genom att inte alltid ge honom just det han vill ha precis när han vill ha det.