Balans

Det finns röster på internet som hävdar att det är skadligt för barn att man säger åt dem att de är duktiga, för att det leder till prestationshets. Det finns också röster som säger att man inte ska uppmärksamma barn för sitt utseende, för att det skapar utseendehets. Jag håller inte med. Självklart ska man berömma sina barn och säga att de är duktiga, när de är duktiga. Däremot tycker jag att man ska passa sig för vad man klassar som duktigt. Mat är ett duktig-tabu hemma hos oss. Man är inte duktig för att man äter mycket, för att man tvingar i sig mat man inte tycker om eller väljer att äta grönsaker, det är ingen prestation. Men det är duktigt av ett barn som nyss lärt sig äta med gaffel att pricka maten och munnen. Det är duktigt av ett barn att plocka upp det som hamnade utanför tallriken på samma sätt som det är duktigt att dricka ordentligt och inte hälla ut all dricka på bordet. Mekaniska färdigheter kan man vara duktig på. Man kan också vara duktig på att sätta gränser och markera när ens omgivning passerar dem. En mycket användbar färdighet av ett barn tycker jag. Därför väljer jag att respektera när Felix säger stopp och gör stopp-tecken, jag tror nämligen att det bästa sättet att lära en individ att respektera andras integritet är att respektera deras, åtminstone får jag något att referera till i framtiden.

På samma sätt tänker jag fortsätta att berätta för min unge att han är fin, snygg, gullig och charmig. För det är han, jag ljuger inte ett dugg när jag säger det. Utseende är viktigt för oss. Vi vill göra oss fina när vi ska träffa folk, i synnerhet när vi ska träffa folk vi tycker om. Det är inget fel i att se bra ut eller att veta om det. Felen kommer när all fokus ligger på utseendet. Så, i samma sekund som jag berättar för min son hur underbart vacker jag tycker han är och sätter lite gelé i hans hår så kan jag själv åka till ICA i slitna mysbyxor, osminkad och godmorgon-frisyr. Så länge vi duschar ihop så får han se allt jag gör i duschen, även det jag gör av ren fåfänga. Som motpol till det får han också se alla gånger jag låter bli. Jag gör mig gärna fin, men jag har inget emot att vara ful heller. Balans. Är det inte det allt handlar om?

Visst kan det skapa hets om det enda man uppmärksammar hos ett barn är en isolerad del av deras liv, utseende eller färdigheter kan kvitta. Poängen är densamma, det är balansen som är viktig. Uppenbarligen måste man vara medveten om vad och hur man säger saker till barn. Vi vet inte i vilken ände det tar fyr. Jag tror att vi kan skapa lika många problem genom att ignorera utseende som att bara prata om det.

Jag kommer fortsätta att berömma mitt barn när han gör bra saker. Jag kommer fortsätta att berätta för honom hur fin han är. Jag kommer fortsätta att berätta för honom hur stolt jag är över honom. Jag kommer fortsätta att berätta för honom hur glad jag är att han värnar om sin integritet. Jag kommer fortsätta berätta för honom hur glad jag är över att han säger till när han är ledsen. Jag kommer fortsätta berätta för honom att jag älskar honom till universums ände och tillbaks igen. Jag kommer fortsätta säga till honom när han gör fel. Jag kommer fortsätta att respektera när han säger stopp. Jag kommer fortsätta att skratta åt honom när han är härlig och hittar på bus. Jag kommer fortsätta att jaga honom när jag egentligen inte behöver. Jag kommer aldrig att ge honom en fråga om han inte har något val, på samma sätt som jag alltid kommer respektera hans val när jag frågar honom. Jag kommer alltid ge honom rätten att ångra sig. Jag kommer alltid att ha min famn öppen för honom. Jag kommer fortsätta att erbjuda honom olika typer av mat och smaker.  Jag kommer fortsätta kräva att han respekterar min integritet. Jag kommer att visa mig snygg och ful inför honom och inför andra. Jag kommer fortsätta värdesätta och uppmärksamma saker som inte kan mätas.

Min kärlek, mina regler och min integritet är lika viktiga alltid, de är inte beroende av utseende, prestationer eller andra attribut.