Härom natten hade jag en dålig natt. Jag var ledsen och besviken mest i allmänhet, låg och grät och uppdaterade Facebook med en tyck-synd-om-mig-status. Jag sov hos mina föräldrar och mamma som legat vaken kom ner och pratade med mig. Felix sov när hon kom ner, och fortsatte sova gott trots att vi pratade. När han vaknade vid fyra tände mamma lampan, och de yrvakna ögonen öppnades fullt ut. Jag bad henne släcka igen, och att inte busa med honom. På natten är det natt och busa gör man på dagen. Under tiden han ammade pratade vi lågmält med varandra, och en stund efter att han var klar hade pappa gått upp och var på väg till jobbet, så vi gick upp och la oss i hans sköna säng. Pappa kom upp med kaffe och lamporna tändes och släcktes ett par gånger till innan vi kom till ro igen. Jag ammade en gång till och sen sov vi en bra stund till. Resten av dagen så var Felix aningens gnälligare, lite otåligare, inte lika glad och hade mycket svårare att komma till ro.
Jag tänkte inte så mycket på det då, men idag när han var tillbaks i samma gängor igen så har jag funderat en del på det. Jag undrar om det inte var den ovanliga morgonen som störde hans rytm på något sätt. Jag tror minsann att jag fick en droppe eller två på min kvarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar