Nattlampan

Under småbarnstiden är sömn en het potatis har jag förstått. Artiklar i varje nummer av alla föräldra-barn-tidningar, bloggar, inlägg på facebook och så vidare. Personligen har jag inget bekymmer med detta. Felix har sovit ordentligt från början. Ammat vid 12 snåret (ofta har han sovit en bra stund på mitt bröst innan dess), sovit till 4, ammat, sovit till 8. *pepparpeppartaiträ* Ibland har jag trott att nu jävlar har jag fuckat upp nattsömnen. Det har varit då han sovit mycket under dagen och när han varit i full gång under dagen och fått tusen intryck. Men när kvällen kommer så lägger sig lugnet över honom och han sover som en stock. Jag tar inte åt mig äran för detta. Jag har på intet sätt påverkat honom till det.

Men, jag har gjort en sak som jag inbillar mig att det har hjälpt honom att hålla rytmen. Det är vår nattlampa. Pojken föddes ju på lucia och då hängde stjärnan i sovrumsfönstret. Jag har alltid varit barnsligt förtjust i att ha stjärnan tänd om nätterna och upptäckte snabbt en stor fördel med att ha den tänd. Jag kunde amma och byta på honom utan att behöva ändra ljuset i rummet. Natten är mörk, men inte bäcksvart och dagen är ljus. För ett par dagar sedan sov vi hos min moster. Första natten där sov vi i bäckmörker. Det var ovant. Felix vaknar ibland men somnar om av sig själv igen. När jag har nattlampan tänd så kan jag hålla ett öga på honom utan att störa honom de gånger han somnar om själv, nu kunde jag inte det. Nu hade jag hunnit lära mig hans signaler, så jag behövde inte titta till honom varje gång han lät. Men om jag hade haft det bäcksvart när han var alldels nykläckt så hade jag nog tänt och släckt tusen gånger. Jag tror att vi påverkas jättemycket av förändringar i ljuset, det är trots allt det vår biologiska klocka är uppdragen på. Ständiga skiften i ljus tror jag ger skakig nattsömn, men jag har inga andra belägg för min teori än just det att det verkar stämma på Felix och mig själv.

Nu låter han, bäst att se om han vill ha en slurk trots att det är "fel" tid!